Vi mår bättre, vi lever längre och vi har inte lika ont när vi är sjuka – eller minst lika viktigt, när vi blir botade. Det förra seklets stora medicintekniska framsteg har på ett avgörande sätt förändrat den enskilda människans liv till det bättre.
Den svensk som runt förra sekelskiftet blev intagen på lasarett kunde på många sätt skatta sig lycklig. På de större sjukhusen fanns elektriskt ljus och centralvärme, det fanns smärtlindring som faktiskt fungerade, det var obligatoriskt att tvätta händerna när man skulle operera och de första lyckade blodtransfusionerna hade precis genomförts. Jämfört med några årtionden tidigare hade otroligt mycket hänt och den som nu blev inlagd kunde i de flesta fall också räkna med att bli utskriven. Men jämför vi i stället med dagens sjukvård är skillnaderna mycket större än vad de flesta av oss förstår, i synnerhet när det gäller hur man tänkte. I den hierarkiska miljön hade patienten ingen egen röst och barn fick i många fall inte ens vård, om du fick eget rum berodde på din inkomst och inte på vilken sjukdom du hade och psykiskt sjuka blev ofta inlåsta på livstid. Men något var på väg att hända.
Foto: Shutterstock, läkarutrustning
Foto: Shutterstock, sjukhusavdelning
Medicinteknik för allas bästa
En av de stora förändringarna handlade om tekniken. Ju smidigare det gick att diagnostisera och behandla, desto mindre kontroversiellt blev det att erbjuda alla samma hjälp. Tidigare hade endast ett fåtal haft tillgång till de modernaste behandlingsmetoderna, men under 1900-talet kom en lång rad uppfinningar som kom alla till godo. Vid förra sekelskiftet var de flesta av de apparater och instrument vi förknippar med ett modernt sjukhus ännu inte uppfunna. Det innebär bland annat att en kirurg fortfarande inte hade många andra val än att amputera när det gällde skadade kroppsdelar. Den stora skillnaden mot tidigare var i stället att det nu fanns effektiva bedövningsmedel och att den förbättrade hygienen gjorde att allt fler överlevde. Rent tekniskt såg dock operationerna ut ungefär som de gjort på 1700-talets slagfält. Men allt det där skulle snart komma att ändras, tack vare den tyske fysikern Wilhelm Röntgen.
För att förstå hur avgörande Röntgen var får vi först backa ytterligare ett halvt sekel, till år 1851, då landsmannen Hermann von Helmholtz började använda det första medicinska instrument som kunde se inuti kroppen. Oftalmoskopet, mer populärt kallad ögonspegeln, gjorde det för första gången möjligt att se näthinnan utan att först skära i ögat. Det kanske inte låter så imponerande, men utöver en uppfinning som används än i dag gjorde upptäckten läkarvetenskapen medveten om att det faktiskt gick att se vad det var för fel utan att behöva operera – eller gissa. Trots att stor kraft lades på att ta fram nya metoder gjordes dock endast mindre framsteg på området. Det vill säga tills upptäckten av röntgenstrålarna förändrade hela kirurgin.
Foto: WiX
Foto: Shutterstock
Att se innanför huden
Professor Röntgen upptäckte det som han själv kallade x-strålar 1895, och han förstod genast att han gjort en avgörande upptäckt. Tillsammans med en rad framstående kollegor började han under hösten intensivstudera strålarna och snart gjordes nya viktiga framsteg. Det var Röntgen själv som förstod att upptäckten kunde användas för medicinska ändamål och redan efter tre månader gjordes den första medicinska röntgenundersökningen på ett sjukhus i Wien. Bara några veckor senare togs de första svenska röntgenbilderna, närmare bestämt i Uppsala, och under 1900-talets första årtionde spred sig röntgenapparater över världen. Wilhelm Röntgen själv belönades bland annat med det allra första nobelpriset i fysik för sin upptäckt av ”de egendomliga strålar, som sedermera uppkallats efter honom”, som det står i motiveringen.
Så vad var det då som var så betydelsefullt? För att förstå det kan vi ta ett enkelt exempel. Någon trampar på en nål och en bit av den fastnar i foten och orsakar en infektion. Eftersom nålen är liten har den rört på sig och är svår att hitta. Innan röntgenapparaten fick läkaren i allvarliga fall skära upp hela foten och ägna timmar åt att lokalisera nålen. I värsta fall slutade det med kallbrand och amputation. Med hjälp av röntgen kunde man i stället hitta nålen i förväg, göra ett enkelt snitt där det behövdes och därefter plocka ut den utan att det påverkade resten av foten. Man slapp alltså känna sig fram, till glädje för både patienten och läkaren.
Vi ska också komma ihåg att röntgenapparaten användes annorlunda än i dag, man tog inte bara stillbilder utan maskinen kunde vara igång under hela operationen.
I dag finns människor som levt över 30 år med ett transplanterat hjärta.
En liten spik för mänskligheten
Hur avgörande de stora upptäckterna än är kan ibland de minsta uppfinningarna ha lika stor betydelse för den enskilde. Ett sådant exempel är den förbättring av en redan från början liten spik som den svenske kirurgen Sven Johansson gjorde i början av 1930-talet. Att ramla och bryta lårbenshalsen har i alla tider varit en av de vanligaste skadorna på vårt skelett, i synnerhet i det kalla och halkiga Sverige. Länge kunde man inte göra så mycket annat än låta brottet läka ihop på egen hand, vilket var både farligt, smärtsamt och kunde leda till missformningar och svårigheter att gå igen. På 1920-talet uppfann den norskamerikanske kirurgen Marius Nygaard Smith-Petersen en trevingad spik som fixerade brottet och på så sätt underlättade läkningen. Uppfinningen sänkte drastiskt antalet dödsfall orsakade av lårbensbrott, men proceduren innebar en stor operation och patienten fick ofta gipsas ända upp till armhålorna för att stabilisera höften. Det innebar långa sjukhusvistelser och många tunga lyft för personalen.
Att operationerna blev så omfattande berodde i första hand på att det var svårt att få spiken i rätt läge. Sven Johansson var en av Sveriges främsta kirurger och han började snart fundera på sätt att förbättra den nya metoden. I januari 1932 gjorde han sin första operation med en ny variant av spiken. Det blev succé. Genom att fästa ett litet rör i mitten av konstruktionen kunde han trä upp den nu ihåliga spiken på en metallsticka (en så kallad trådborr) och med hjälp av röntgen fästa den på rätt plats utan att behöva rumstera om i hela höften. Nu räckte det med ett litet snitt för att föra in instrumenten och i stället för en lång rehabilitering kunde de flesta patienter stödja på det nyopererade benet redan efter några dagar. Så stor skillnad kan en liten detalj göra.
Bättre medicin i fabriker
Något som man oftast inte tänker på när man talar om medicintekniska framsteg är hur avgörande det var att kunna framställa mediciner med hjälp av industriella metoder. För hundra år sedan blandade apotekarna fortfarande sina medikamenter på egen hand och hur skickliga de än var är det svårt att få till exakt samma dos varje gång när man mäter på frihand.
Under 1930-talet började allt fler mediciner tillverkas i fabrik och det blev allt vanligare att få med sig en glasburk med färdiga piller hem, i stället för att få vänta medan apotekaren själv rörde ihop medicinen utifrån läkarens handskrivna recept. I synnerhet för forskare var det avgörande att varje gång kunna utgå från samma mängd av ett ämne och som ett resultat gjordes snart stora framsteg inom läkemedelsforskningen.
I dag vet vi att den sjukes inställning och det stöd personen får från omgivningen påverkar prognosen.
Med hjärtat med sig
Det är få händelser under 1900-talet som är så symboliska för de medicintekniska framstegen som det första hjärtbytet. På morgonen den 3 december 1967 kablades nyheten ut över världen att den första framgångsrika hjärttransplantationen genomförts i Sydafrika. Operationen gjordes av ett läkarlag på runt 20 personer och de använde en rad medicintekniska uppfinningar som bara några årtionden tidigare låtit som science fiction. Från instrument i helt nya plastmaterial till den stora maskin som genom att simulera ett hjärta höll patienten vid liv medan läkarna lyfte ut det sjuka hjärtat och satte det nya på plats. Tyvärr överlevde patienten bara drygt två veckor, men redan i januari gjordes en ny operation och de kommande åren utvecklades metoderna drastiskt. I dag finns människor som levt över 30 år med ett transplanterat hjärta.
En annan typ av hjärta har de senaste årtiondena lyfts fram som allt viktigare för medicinen. Skratt och kärlek kanske inte kan kallas för en teknik, men det är ett av de effektivaste hjälpmedlen vi har i sjukvården – hur konstigt det än kan låta. I dag vet vi att den sjukes inställning och det stöd personen får från omgivningen påverkar prognosen. Det handlar naturligtvis om hur man upplever sin sjukdomstid, men vetenskapliga mätningar visar också att en positiv grundinställning främjar läkandet. På barnavdelningarna innebär det bland annat att vi gått från sterila salar där man skulle ligga tyst i sin säng, till eget rum med nära anhöriga med dygnet runt och fri tillgång till lek och läsning. Det är en grundläggande skillnad mot hur man tänkte för hundra år sedan.
Foto: Shutterstock
Den medicintekniska utvecklingen har gått i rekordfart och vi har bara berättat om ett litet urval av alla betydelsefulla uppfinningar som gjorts. Hastigheten har på intet sätt mattats av, och det ska bli oerhört spännande att se vad som händer härnäst, oavsett om det handlar om en detalj som hjälper några få eller en upptäckt som förändrar en hel yrkeskår. Den medicintekniska utvecklingen påverkar oss alla.
Text: Anna Rikner gör GNM Nr 13 Foto/Illustration: Shutterstock
Ansvarig utgivare: Daniel Mendoza
Foto: Shutterstock