Ljus i tunneln för Pakistans plågade björnar

Ur GNM nr 18 (2015). Artikeln publicerades i pappersutgåvan och återges här i sin ursprungliga form. Uppgifter och siffror gäller när den skrevs.

I januari genomfördes en razzia under ett björnhetsevent i provinsen Sindh i syd-östra Pakistan, på gränsen mot Indien. Tre björnhannar konfiskerades, arrangörer och björnägare arresterades. Det var djurskyddsorganisationen Bioresource Research Centre (BRC) som fått kännedom om eventet och kontaktat polisen som i samarbete med Sindh Wildlife department lyckades stoppa arrangemanget innan den första björnen bundits fast i kampringen. Tillslaget var bara ett av flera polisingripanden mot björnhetsevent i Pakistan under senare tid.

Text: Lotta Silfverbrand Foto: World Animal Protection

I enlighet med Pakistans djurskyddslag är björnhets förbjudet i landet sedan100 år tillbaka. Men på grund av att lagen är otydlig, att kryphål finns och att påföljderna för överträdelse är minimala pågår den ovanligt grymma formen av ”underhållning” fortfarande i provinserna Punjab och Sindh, i östra respektive södra Pakistan.

World Animal Protection (tidigare WSPA) och Bioresource Research Center i Pakistan har sedan 1997 gemensamt arbetat hårt för att stoppa björnhets och annan underhållning med björn. Ett sätt har varit att lobba för ett tydligt förbud. Och nu, äntligen, har det gett resultat. Den 18 februari introduserades en ny lag, om än bara i ett begränsat område, i Sindh, som är den provins där björnhets är allra mest förekommande. Lagen specifiserar att det är olagligt att hålla och använda i björn i underhållningssyfte. Olovlig hållning av björn beivras med böter (100 000 rupies = 8 400 SK) eller fängelse i två år.

Att ha en tydligare lag i ryggen gör BRCs och och World Animal Protections arbete enklare, framförallt i Sindh, men den utgör tyvärr ingen garanti för att grymheterna ska upphöra helt. Det ligger prestige i att anordna björnhets och för arrangörerna är lagöverträdelser ett sätt att framhäva sin makt.

– Många av dem är väldigt inflytelerika och orädda för åtal. Ett annat problem är att myndigheterna av olika anledningar har begränsad kapacitet för verkställande, säger Luke Nicholson som är projektledare för arbetet med björnar vid World Animal Protection.

Motbjudande tradition

Börnhets som underhållningsform introducerades i Pakistan och andra asiatiska länder på 1700-talet av brittiska kolonister. Eventen som är en djupt rotad tradition i vissa områden anordnas ofta i samband med marknader och festivaler. De går ut på att låta en fastkedjad björn försvara sig mot ett par, tre kamptränade hundar som framförallt attackerar björnens känsligaste delar, som nospartiet och ögonen. Björnen har redan i ung ålder berövats sina möjligheter till försvar. Klor och tänder har dargits ut eller filats ner. I vissa fall har tänderna helt enkelt slagits av. Björnen har försetts med en järnring eller ett rep direkt genom nos- och läppmuskeln, i vilket den är fastbunden vid en påle. Kamperna pågår i tre minuter medan betalande åskådare ägnar sig åt vadslagning och hejar på. Lägger sig björnen på rygg bedömer man att hundarna vunnit.

– Det är motbjudande. Under ett typiskt event som brukar attraherar ett par tusen åskådare får björnarna ofta uthärda flera blodiga kamper. Eftersom de är av betydande materiellt värde för ägarna låter man dem sällan dödas, men de lämnas fysiskt och psykiskt traumatiserade, berättar Luke.

Den främsta drivkraften till björnhets är en ömsesidigt givande relation mellan fattiga och rika i landet. Eventen organiseras nästan uteslutande av rika markägare, som äger och kamptränar hundarna. Detta medan björnarna ägs av fattiga, ofta Kalandars (romska semi-nomader), som hyr ut sina björnar till kamperna. De är oftast beroende av den inkomst som uthyrningen av björnarna ger dem.

De björnar som används är framförallt asiatisk svartbjörn och Himalayansk brunbjörn, varav bägge arterna är utrotningshotade. Björnarna har ofta fångats som ungar av tjuvjägare som dödat deras mamma. Via mellanhänder säljs de sedan till Kalandarer på den svarta marknaden.

– Jag har sett, och fortsätter att se, missbruk av tusentals björnar, i många olika länder, och det är vad som driver mig. Varje björn har sin personlighet och en intelligens som kräver respekt. Björnar är vilda djur som hör hemma i det vilda.

Oavsett om det handlar om björnhets, björnar som utnyttjas för dans och tiggeri i Pakistan, eller för produktion av galla i Kina, så är hanteringen avskyvärd och måste stoppas. Jag kommer att flytta världen för att skydda de här björnarna, säger Luke.

Förhandlingar, försörningsprogram och samarbeten

Björnar konfiskerar förstås inte enbart genom razzior under pågående festivaler. En stor del av BCRs och World Animal Protections arbete handlar om att få björnägarna att ge upp sina björnar genom fredliga förhandlingar, något som kan ta både veckor och månader i vissa fall.

Den femåriga Asiatiska svartbjörnshonan Misha som räddades i juni är ett sådant exempel. Hon hade använts som både dans- och kampbjörn i mer än fyra år när BRCs personal inledde förhandlingar med hennes ägare Munwar från Saragodha i Punjabprovinsen. Misha hölls under extremt fattiga förhållanden. Hennes diet bestod av enbart mjölk och bröd. Till en början var Munwar mycket ovillig att kapitulera sin björn eftersom björnhets utgjorde familjens levebröd. Efter ett flertal besök lyckades BRCs personal dock övertala honom att ge upp Misha för ett mer respektabelt leverne.

– BRC-teamet hjälpte honom inrätta en lanthandel som han numera driver på den lokala marknaden, och han har lovat att upprätthålla sin nya verksamhet i resten av sitt liv.

Alla Kalendarer som ger upp sina björnar erbjuds hjälp med att hitta en annan typ av försörjning för sina familer. Och enligt Luke har det fungerat väl. Under 2014 lyckades man få ett flertal tidigare björnägare att dra nytta av programmen. Några av dem är precis som Munwar numera butiksägare, andra är bönder eller taxichaufförer.

För att kunna lokalisera alla björnar i landet har BRC genom åren lagt ner mycket arbete på att upprätta en databas över björnägare. Med tanke på Kalandarernas nomadiska livsstil är det dock omöjligt att exakt kvantifiera antalet. Enligt en beräkning från år 2000 fanns omkring 300 underhållningsbjörnar i fångenskap. Idag uppskattar man att det finns cirka 40 björnar kvar att rädda i landet. Sedan år 2000 har man alltså omhändertagit omkring 260 björnar, varav ett flertal självrapporterats av ägarna.

I Arbetet med att också få markägarna – både aktiva och icke aktiva – med på notan har man fått motivera och övertyga dem att ge skriftliga försäkringar om att de inte kommer att arrangera björnhets i framtiden. Det har inte varit enkelt, men tack vare hängivna insatser av BRC-teamet har till dags datum 394 stycken satt sin signatur på dokumentet. Siffran inkluderar Sufi Mohammad Rafique som tidigare var en av Sindhprovinsens mest beslutsamma arrangörer.

Flera av dem som skrivit under hjälper numera själva till i arbetet med att att motivera andra. I dagsläget beräknar man att det finns 32 aktiva arrangörer kvar, 22 i Punjab och 10 i Sindh .

För att kunna stoppa björnhets och annan grymhet mot djur i förlängningen handlar det också om att ändra den lokala befolkningens attityd mot djurplågeri. Det gör man bland annat genom att samarbeta med skolor, och kanske viktigast av allt, med religiösa ledare, som tack vare att djurplågeri också är ett brott mot Islam, är positiva till samarbetet. Hela 99 procent av de 12 657 religiösa ledare BRC besökt mellan 2009 och 2014 tar numera upp frågan i sina välbesökta fredagsböner

– Vår vision är att öka allmänhetens motstånd mot björnhets så pass att det blir socialt oacceptabelt och inte längre lönsamt, vilket i förlängningen också skyddar vilda björnar. Dessutom banar projektet väg för att skydda andra vilda djur, menar Luke.

Balkasar – björnarnas fristad

Liksom övriga räddade björnar i Pakistan har de tre björnhannarna som konfiskerades i januari, Alex, Pooh och Diloo, fått en ny och bättre tillvaro i Balkasar Bear Sanctuary, en fristad för björnar som är belägen i Balkasar, i norra Punjabprovinsen. Verksamheten som öppnades i oktober 2010 drivs av BRC och finansieras av World Animal Protection.

Enligt uppgift mår Alex, Pooh och Diloo efter omständigheterna bra, även om Pooh tyvärr blivit blind av sina skador. I mars månad, efter att ha suttit i karantän där de vårdats och övervakats, tog de sina första försiktiga och nyfikna kliv ut i sitt nya, trygga hem.

Balkasar som totalt är närmare sju hektar stort utgörs av en klinik, två karantänavdelningar och två inhängnader med öppna gräsytor, träd att klättra i, pooler och dammar att leka i. Här lever idag 33 björnar som tidigare använts till björnhets och/eller annan underhållning. Att antalet invånare inte är högre beror på att livslängden hos underhållningsbjörnar generellt sett är kort. Utöver de skador de åsamkats av sina ägare liksom via år av blodiga kamper lider många av allvarlig näringsbrist och dåligt immunförsvar, vilket förkortar deras livslängd.

– Att återbörda dem till naturen är tyvärr inte ett alternativ eftersom de är alldeles för traumatiserade för att klara sig i det vilda. Vår prioritet är att ge dem bästa möjliga vård, näringsrik mat och utrymme till att leva i relativ frihet sina sista år i livet, säger Luke och tillägger att Balkasar har kapacitet att ta emot samtliga underhållningsbjörnar i landet.

Björnhonan Misha befinner sig i skrivande stund under övervakning i Balkasars karantänavdelningen. Hennes nosring har avlägsnats och hon står på antibiotikabehandling och näringsrik mat i väntan på att hon ska bli stark nog att klara en omfattande undersökning i narkos. När det väl är avklarat ska hon förenas med Alex, Pooh, Diloo och de övriga björnarna i reservatet.