Historisk framtid – Europas sista låglandsurskog

Ur GNM nr 12 (2013). Artikeln publicerades i pappersutgåvan och återges här i sin ursprungliga form. Uppgifter och siffror gäller när den skrevs.

Vild, vacker, knotig. Polska Bialowieza påminner om naturen i sagorna. Men också om all mångfald som gått förlorad. Vi besöker Europas sista låglandsurskog.

Text & Foto: Mikael Persson

Gryningen känns tidlös och går i vitt. På slåtterängen betar europeisk bison. Fem raggiga skepnader rör sig sakta genom morgonslöjor av dagg. Strax bortanför skymtar Bialowiezas urskog som ett Edens lustgård, orörd av människohand.

– Ser du mellanspetten? viskar nationalparksvakten Mateusz Szymura.

Strict reserves väldiga träportal ligger i ryggen. På andra sidan väntar urskogens värdefullaste parti. Längs trädstammarna hänger tickor som kycklinggula tallrikar. Lite längre bort har mellanspetten sitt bohål. Den röda hjässan sprakar som en eldslåga genom morgondunklet.

Visst känns naturen svensk, tänker jag. Ljuset, trastsången, de snett lutande trädlågorna. Till och med vargspår, dundrande spillkråksvirvlar och alkärret där svart stork vadar genom grönt vatten. Kanske några verser Taube, definitivt Liljefors och Beskow. Ett landskap vi haft. Men förlorat.

Bialowiezaskogens rötter påstås sträcka sig 8 000 år tillbaka. Under medeltiden täckte urskog stora delar av nordöstra Europa. Nu är detta allt som finns kvar. 150 000 hektar på gränsen mellan Polen och Vitryssland. En påminnelse om all skönhet och mångfald som försvunnit sedan Europa under 1800- och 1900-talen ställdes in på maximal produktion via stordrift, utdikning och granplantager. Det är alltså så här en riktig skog ser ut.

– Många besökare brukar bli förvånande, berättar Mateusz.

Mina tankar har gått mot Bauer, något mörkt och lite hotfullt. På avstånd tycks skogen kompakt. Men väl innanför den gröna väggen är det frodigt och luftigt. Här väntar glittrande avenbok och mattor av ramslök, långhorningarnas månghundraåriga ekar, stora, grova granar och gläntan där lodjuret ligger på lur bland kullvräkta trädstammar. Ljudväggen är ungefär lika intensiv. Grönsångardrillar accelererar. Högt uppe från lövkronorna flöjtande sommargylling och trubbig stenknäck. Längre bort gök, trastsång och mindre flugsnapparens försynt dalande sibb, sibb, sibb … ju, ju.

Att skogen fortfarande täcker Bialowieza är till stor del kungligheters förtjänst. Polska regenter och ryska tsarer använde trakten som exklusivt jaktreservat. Europeisk bison, visent, var favoritbyte. Arten överlevde inte världskrigens matbrist och tjuvjakt. Men det gjorde skogen där visenten några årtionden senare åter planterades ut.

Naturen formar landskapet

Idag omfattar nationalparken Bialowieza sjutton procent av urskogen. I vissa partier pågår mänsklig påverkan. Men i det 5 725 hektar stora Strict reserve är det naturen istället för människan som formar landskapet. Inga träd planteras eller fälls. Kommer insekter så kommer de. Dör träd, får veden ligga kvar. Slår blixten ner, så brinner det även om den senaste stora eldsvådan inträffade så långt tillbaka i tiden som år 1811 då det brann i fyra månader innan regnet släckte flammorna.

– Vi skyddar inte skogen, utan själva processen som skapar den, förtydligar Mateusz.

Åtskilliga av träden är hundratals år gamla. Insekters vindlingar följer den repiga barken till solitära ekar. Känslan av evighet är stark. Men urskogen är samtidigt både dynamisk och föränderlig.

– Processen pågår ständigt. Skogen i Strict reserve skiftar hela tiden utseende och sammansättning, påpekar Mateusz.

Granen där vi stannat föll till marken vid 80 års ålder. 20 år har passerat sedan dess. Nu växer små skott av ek, lind och avenbok på den kullvräkta stammen. Lite längre bort följer ett parti påverkat av granbarkborre. Trädstammarna är grå och döende.

– För biologer markerar barkborrarna förändring till något nytt. Men för skogvaktarna signalerar de katastrof, menar Mateusz Szymura.

Processen är i och för sig naturlig för granskog. Problemet är nog att våra liv är så korta, funderar Mateusz:

– Vi hinner sällan se den nya generationen av träd som kommer efter granbarkborrarnas angrepp. Istället tänker vi kortsiktigt. Granskogen ska vara intakt. Och intäkterna ska komma nu!

Delade meningar

Urskogen i Bialowieza står också under ständig debatt. Forskare och biologer vill utvidga nationalparken så att även Bialowiezas statsägda skogar får skydd från avverkning och ingrepp. Samtidigt är det många som motsätter sig att naturen tillåts bestämma spelreglerna. Skogvaktarna i de statligt ägda skogarna vill skydda både sina jobb och rätten att gallra och hugga i skogarna. Även bland lokalbefolkningen finns skepsism till nationalparken, trots att vart och vartannat hus i Bialowieza hyr ut rum åt turister som kommer för att besöka urskogen.

– Många tycker det är slöseri att inte utnyttja naturen fullt ut. De undrar: ’Varför får vi inte plocka av den döda veden?’ och säger: ’Skogen ser ju så skräpig ut!’ berättar Mateusz Szymura.

Den lokala träindustrin är inne på ungefär samma linje. Längs traktens landsvägar hänger skyltar med texten Sabotage. Budskapet är enkelt. Död ved och angripna träd sprider granbarkborrar. Istället borde skogen gallras, nyplanteras och befrias från död ved. Annars hotas både ekonomi och arbetstillfällen, menar motståndarna.

– I Polen avverkas årligen 36 miljoner kubikmeter skog. Det räcker, tycker Adam Wajrak.

Adam är naturjournalist på Polens största dagstidning, Gazeta Wyborcza och anser att Europas sista urskog måste bevaras för såväl naturens som mänsklighetens skull.

– Död ved betyder liv! För skogen har den ungefär samma betydelse som korallreven för haven, säger Adam.

I Bialowieza är ungefär 60 procent av områdets drygt 12 000 arter beroende av just död ved. Inte bara svampar och insekter, utan också större djur. Visent betar till exempel nässlor som får nödvändiga mineraltillskott från den multnande veden.

Vitryggig hackspett är också starkt knuten till miljön. Plockar man bort död ved och döda träd, plockar man också bort hackspetten och många andra arter med den. Så har skett i Sverige. Och så sker även i Polen. 115-130 par finns fortfarande i Bialowieza. Särskilt i Strict reserve. Men i de statsägda skogarna, där det bedrivs aktivt skogsbruk, har arten under de senaste 20 åren minskat med 30 procent.

För några dagar sedan hittade Adam Wajrak en vitryggig hackspetts bo i ett parti utanför nationalparken.

– Ungarna borde vara redo att flyga ut nu, funderar Adam som fått på sig ett par gröna vadarstövlar som räcker upp till midjan.

Stegen är långa och bestämda genom sumpskogen. Surrande flugor lyfter från knädjupa gyttjehål. Längre bort är miljön påverkad av bäver. Vid ån där uttern brukar simma följer döda träd. Halvvägs upp i en asp finns hackspettens bohål. En unge kikar ut. Då och då kommer honan med larver. Syskonen är nog redan utflugna, konstaterar Adam.

Urskog en vinst för alla

Vi lämnar fågeln som försvunnit från stora delar av Europa. Bialowieza är unikt. Men hur ska man försäkra sig att mångfalden inte går förlorad även här?

– Ökade kunskaper är nyckeln, menar Olimpia Pabian.

Naturen i Bialowieza har alltid varit hemma för henne. Även då hon växte upp i industristaden Katowice och bara tillbringade sommarloven i nationalparken.

Skogen är inte bara en skog, utan också en källa till kraft och lugn, menar Olimpia som vill att naturen inte bara ska ses som något som omedelbart måste omsättas i pengar.

– Urskogen måste också få finnas kvar för att den är vacker och nödvändig för vårt välbefinnande, säger Olimpia som varit anställd i nationalparken.

Idag driver hon Bialowieza Biodiversity Academy som arrangerar kurser i allt ifrån biologisk mångfald till grodor och vargspårning. Inte bara för specialister, utan även för turister och barnfamiljer. Filosofin är enkel: alla ska kunna ta del av naturen och alla ska lära sig dess betydelse.

Intresset för Bialowieza ökar också. Både bland unga polacker och utländska turister. Det betyder också nya försörjningsmöjligheter och jobb. Och därmed en ökad vilja att bevara urskogen.

– I det långa loppet är urskogen en bra ekonomisk affär för alla, menar Olimpia övertygat.

Visenter Fram tills medeltiden fanns den europeiska bisonoxen visent spridd över stora delar av Europa. Arten förekom bland annat i södra Sverige. Jakt och nedhuggna skogar fick den att minska. Vid första världskrigets utbrott fanns ännu 200-700 djur i gränstrakterna mellan Polen och Vitryssland. 1927 sköts den sista vilda visenten. Efter ett framgångsrikt avelsprogram skedde utplanteringar på 1950-talet. Numera omfattar världsbeståndet cirka 4 000 djur, av vilka 500 finns i Bialowieza.

Djur och fåglar Urskogen i Bialowieza är ett av få låglandsområden i Europa där det fortfarande förekommer stora rovdjur. Ungefär 40 vargar lever på den polska sidan av skogen. Området rymmer också cirka femton lodjur. Vintern bjuder på störst chans till möten. Då syns också spårstämplar i snön. Europeisk bison, visent, är betydligt lättare att se. Särskilt vid gryningen då djuren tar sig till byarnas ängsmarker för att beta. Under vintern samlas visenterna i stora flockar. Bäver är vanlig i trakten, en hydda ligger nära posten i byn Bialowieza. Med lite tålamod kan du se djuren från landsvägsbron över ån Narewka. Samtliga Europas hackspettsarter finns i Bialowieza och lockar fågelskådare från hela världen. Svart stork, vit stork, kornknarr, mindre skrikörn och järpe är andra ornitologiska specialiteter för området.

Urskogen i Bialowieza omfattar drygt 150 000 hektar och breder ut sig på ömse sidor om den polsk-vitryska gränsen. Cirka 110 000 hektar har någon form av skydd som nationalpark eller reservat.

Nationalparken Den polska nationalparken omfattar 10 517 hektar, vilket motsvarar ungefär en sjättedel av urskogen på den polska sidan. I nationalparken ingår det 5 725 hektar stora Strict protection reserve där naturen lämnats för fri utveckling. I nationalparkens buffertzon, som omfattar 3 224 hektar, sker aktiva ingrepp, till exempel slåtter av ängsmark. På den vitryska sidan omfattar nationalparken 152 962 hektar.

Natura 2000-områden Mellan byn Bialowieza och staden Hajnowka, 17 kilometer västerut, är skogen statsägd. Även detta parti rymmer mycket höga biologiska värden och är klassat som Natura 2000-område. Särskilt värdefulla delar är naturreservat. Men i stora områden pågår även begränsat skogsbruk.

Läs mer Vad händer efter att ett träd dött? Och vad betyder död ved för skogen? Svaren får du i The afterlife of a tree, Andrzej Bobiec med flera, WWF Poland (2005). Where to watch birds and large mammals of the Bialowieza forest, Wild Poland Site Guides (2011). Bra naturguide med kartor och beskrivningar till Bialowiezas natur och fågelliv. Bialo, www.drzewa.puszcza-bialowieska.eu. Janusz Korbels kärleksförklaring till alla gamla träd. Bialowiezas urskog som blogg. På www.bpn.com.pl läser du om nationalparken.