Krönika: Godhet föder Godhet

14 år tror jag att hon var. Flickan i Tanumshede som i sällskap av en vuxen kom fram efter en föreläsning jag hållit. Framför otaliga främlingar bad hon att få ge mig en kram. Jag hann inte släppa mina armar om henne förrän tårar rann ner för hennes kinder. Till slut brast det helt för henne. Jag frågade om varför hon grät. Svaret jag fick var: “Därför att fram tills att du stod på scen har jag levt med övertygelsen om att jorden när som helst går under.” 14 år.


11 år var han. Pojken i Stockholm som satte sig bredvid mig inne i skolrektorns rum. Hans lilla kropp skakade, blicken var tom och tårarna rann. Det kändes som att det tog honom hela hans kraft att säga: “Jag har i några månader försökt att komma på ett sätt att ta mitt liv, men jag tror mina föräldrar kommer att bli arga på mig.” Jag frågade varför han ville det. Han svarade: “Därför att jag inte tror att ni vuxna bryr er om världen.” 11 år och söndermatad med enbart det negativa.


Fokus på godhet är inte att blunda för det svarta hålet. För många barn är fokus på godhet att titta upp från det svarta hålet och se lite ljus.

17 år var han. Pojken i Helsingborg som nästan sprang ner från där han satt och framför en fullsatt aula nästan skrek ut: “Om du visste vad det betyder för en kille som jag att en man som du står på scenen och säger dom sakerna du sagt. Jag måste få krama dig!” Vi kramades länge, båda med tårfyllda ögon. 17 år och saknade helt goda förebilder.


Tre möten som var lika vackra som sorgliga. Tre av så många. Av alldeles för många. Barn, pojkar och flickor, vuxna, män och kvinnor. Jag har haft så många möten i Sverige, från Gällivare till Ystad, från Kungshamn till Västervik, med människor i alla åldrar som stått framför mig och gråtit av samma skäl: Avsaknad av hopp och framtidstro.


Jag tror tyvärr att de flesta glömt bort betydelsen av godhet och hur viktigt spridningen av den är för att skapa godhet. Därför att godhet föder godhet, precis som våld föder våld.


Tre barn i Sverige. Jag hoppas innerligt att ditt barn inte är ett av de alla som inte tror på framtiden, som inte tror på människan och att det finns godhet i oss alla. Jag hoppas du själv inte är sådan person som varje dag vaknar upp och allt du ser i världen är elände, misär, konflikter och problem. Världen är så mycket mer, vi människor är så mycket mer. Med Good News Magazine vill jag bidra till att sprida vad så många i vårt vackra land har brist på: Hopp och framtidstro.


Jag tänker ofta på följande citat från en professor på anrika Harvard universitet. "Jag är inte rädd för alla kärnvapen som finns i världen. Jag är rädd för den dagen människan kollektivt slutar tro på framtiden." Jag delar hans uppfattning.


Kära läsare, fokus på godhet är inte, som så många påstår, att blunda för det svarta hålet. För många barn är fokus på godhet att titta upp från det svarta hålet och se lite ljus. När du delar positiva. nyheter, när du berättar om positiva saker som sker i världen, är det precis vad du gör. Du sprider lite ljus. Om du tvekar på att göra det, om du låter bli därför att du är rädd för att andra vuxna kallar dig naiv eller blåögd, snälla glöm inte bort att det kan finnas ett barn på elva år som behöver just det ljuset.


Med omtanke,

Daniel Mendoza



Fotograf: Elisa Enriquez